Jag vaknar går upp, ställer mig rutinmässigt på vågen och
frågar:
– Vågen vågen på golvet där säg mig vem som vackrast i
landet är?
Vågen svarar med en smekning 104 pannor!
Woohoo jag vägde in mig på 107 kg när QHP startade, för
exakt två veckor sedan.
Tre kilo på två veckor och den enda lilla fjuttiga
förändringen jag behövde göra i mitt liv, kan
lättast förklaras med ett citat från artisten Pink och hennes låt Dont
let me get me:
– LA told me, “You’ll be a pop star, All you have to change is everything you are.”

Riktigt så mycket är det kanske inte, men jag har gjort
en rejäl kovändning från godisätande fysiskt inaktiv (hälsoprofilsdamens
förvånade uttalande om min vardagsaktivitet) till aktiv och hälsoätande.

För er som inte nöjer er med Pink kommer här en lista på
“Changes” (i sann ITIL anda):
1. Skippat allt godis, chips och läsk
2. Börjat springa två dagar i veckan
3. Gått på en hyfsad GI diet, dvs jag kör GI helst, men
undantag görs vid sociala behov, jag tar dock lite mindre av kolhydraterna då.
4. Börjat äta frukost samt frukt när jag känner mig
sugen.
5. Börjat styrketräna, en dag i veckan.
6. Kör magövningar framför, tv:n, på bio: n när jag kör
bil eller när det faller på (Arnolds vaccum för er som missat tidigare bloggar)
.
7. Börjat gå över bron till jobbet och tar trapporna
istället för hissen.

Men framför allt genomsyras min hjärna av hälsomotivaton.

Det är rätt mycket ändringar, MEN jag går aldrig hungrig,
jag njuter fortfarande av god mat och hänger fortfarande med på en treflig
afterwork med jobbet emellanåt.

Appropå Arnolds magövningar gick jag och såg IMMORTALS 3D
på bio häromdagen en film i 300 stil med mycket våld och blod i ultrarapid, jag
körde ett ordentligt 20 minuters magpass i biosalongen inspirerad av
tvättbrädorna på duken.

GI fällan har jag gått i igen, det verkar inte vara någon
speciell metod längre utan standard bantningen som alla rekommenderar.
Jag vill citera min PT när jag la upp ett förslag om att
inte äta så mycket fett.
– Men varför ska du inte äta fett? Dra ner på socker och
kolhydrater istället.

Och det är ju rätt smutt att kunna klämma i sig en New
York Strip på Kista foodcourt. Strimlad biff stekt med rödlök, en ordentligt
varierad sallad till och en liten skål med chillibearnaise och kalla sig
nyttig.

Nu är jag iofs i tillräckligt “hälsomode” för
att snåla med dessa typer av måltider ändå och man vet ju aldrig om de har
kryddat bearnaisen med socker.

Löpningen har redan börjat funka och jag kommer faktiskt
in i en rytmisk andning, jag springer inte speciellt fort men jag svettas och
det känns rätt skönt faktiskt.