När jag var ung på 80 och 90-talet pratades det aldrig om GI eller LCHF det som då gällde var att banta. Banta innebar någon form av svältdiet där man undvek fett och socker framförallt, i begreppet ingick inte träning utan det var viktminskning via tillfälligt ändrad kost som gällde.

Uttrycket att banta är gammalt det kommer från en fet begravningsentreprenör vid namn William Banting som levde på 1800-talet. Efter sin pension kom han på det revolutionerande att testa att modifiera sitt kostintag för att se om det kunde påverka hans vikt.

Han lyckades jättebra med att gå ner i vikt (21 kg) och gav senare ut en broschyr ”Letter on Corpulence Addressed to the Public”. Den blev så populär att hans efternamn blev ett verb ”to bant” precis som mitt efternamn är ett verb ”att nilssona” (betyder ungefär att utföra övermänskliga konsulttjänster och ge extrema mervärden till kund) efter den legendariska (och ödmjuke) Anders Nilsson på Qbranch.

Översatt till svenska blev sedan ”to bant” att banta, eller bantning, men något gick förlorat på vägen över till Sverige. Då vi i Sverige bantade genom att undvika godis och fett, hade William Banting i själva verket (hör och häpna) gått på en kolhydratfattig kost där han undvek bröd, potatis och stärkelserik mat. Så GI dieten fanns alltså redan på 1800-talet.
Sen finns det vissa som även anser att han körde en LCHF diet med ett högt fettintag, men pågrund av att LCHF förespråkarna idag är så onyanserade och det finns så mycket pengar i att marknadsföra denna diet väljer jag att ta den information med en klackspark.

En sak som 1800-tals mannen tydligen inte kunde avvara ens under diet var dock alkohol, doktorn hade i hans diet ordinerat följande dryck:

Till lunch 2-3 glas rödvin eller sherry med vatten
Till middag 1-2 glas rödvin
Sängfösare ”om nödvändigt” en grogg på gin, whiskey eller konjak, eller ett glas vin.

Funderar lite smått på om detta kanske skall bli min nästa diet, jag som byter dieter som andra byter underkläder…