Blog Image

Den Osannolika Hälsobloggen

Varför finns den här bloggen?

Jag är med i ett projekt på mitt jobb Qbranch som heter QHP, Qbranch Hälsosammaste Person. Projektet skall följa fyra personer som skall förbättra sin hälsa på olika sätt. I QHP ingår att vi skall blogga om våra mödor på Qbranch intranät, det har dock kommit önskemål från personer utanför bolaget att kunna följa min blogg därför lägger jag även ut den här.

Kidnappning av Hälsoblogg

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, April 19, 2012 19:31:42

Klockan 02.00 på natten, jag vaknar och upptäcker att jag
står upp och håller på att dra på mig ett par jeans, jag svarar på tilltal med
ett sömndrucket:
– Ok då åker vi.
Jag upptäcker att vi redan utbytt några meningar innan jag vaknat, någonting
med att vattnet har gått.
Kvällen innan när vi gick och lade oss diskuterade vi att det nog var dags att
packa färdigt den där BB väskan man skall ha redo med allsköns saker som kan
behövas under en förlossning, det är ju bara knappt 3 veckor kvar nu tills det
är planerat. Kläder, mobilladdare och av allt tänkbart en bok om det blir
långtråkigt att föda?!!? Steve Jobs biografi låg säkert i väskan.

Vattnet har gått men, något saknas i ekvationen, något som
alla förlossningskurser tydligen missat att informera om, det ska ju värka
också? Värkar – vattnet går – föda barn. Någonting i stil med det minns i alla
fall jag ifrån de torra kvällskurserna på Huddinge sjukhus, med torrt syftar
jag på mycket men framförallt på syrebefriad luft, jag misstänker skarpt att någon
ekonomiskt lagt ventilationssystemsspecialist stänger av luftcirkulationen i
aulan på kvällstid.

Telefonnumren är i alla fall förberedda ringer till
förlossningen på Södersjukhuset och frågar, jag får då lugnt svaret att ifall
vattnet gått men inga värkar kommit skall vi ta med ett fostervattensprov in
till södersjukhuset imorgon.
Jaha vad tryggt, funderar på att ta en whiskey och sedan somna om.

Som ett brev på posten, eller kanske snarare som ett barn
med storken kommer värkarna igång. Här har jag gjort min del av hemläxan och
noga dokumenterat när det är dags att åka in. Tumregeln som jag minns är att
när värkarna kommer med 4 minuters mellanrum och håller i sig i upp till en
minut är det dags att åka in.
Tricket är tydligen att inte åka in för tidigt för då skickar de hem en igen,
köra gravidbil är inte något jag gör i onödan. Att föda ett barn beräknas ju
ändå att ta upp till några dygn och då har de på södersjukhuset troligen någon
form av resursplanering som innefattar att göra mesta delen av dygnet eller
dygnen hemma.

Ringer igen till södersjukhuset:
Värkar 5-6 minuter mellanrum håller i sig i 40 sekunder. Får svar att vänta och
chilla, ”gå lite” ta det lugnt, ett bad. Trettio minuter senare ringer igen,
vid det här laget behöver jag inte presentera mig den som sitter där är samma
och har koll. Nu har hon värkar på uppåt en minut med 4 minuters mellanrum,
enligt mina beräkningar DAGS!!!
Ja, säger barnmorskan men hon har ju bara haft värkar i en timme och det är
första barnet så ni kan ta det lugnt där hemma.
Värkarna blir värre jag byter taktik, jag ringer södersjukhuset och ställer den
här gången inga frågor, jag informerar dem bara kort, hej det är jag igen, NU
KOMMER VI!
Jag får ett ganska torrt svar, ni är välkomna in på provtagning.

Tonläget är ungefär:
”Ni kan komma in men sedan får ni banne mig åka hem igen det har bara gått
knappt 2 timmar sen ni ringde först, ni ska vanka av och an hemma i minst 8
timmar innan det är dags.”

Stockholm är lugnt som en filbunke en onsdagnatt klockan 03:40
vilket jag inte kan säga att jag är, men jag kör i alla fall lugnt.

Väl inne på sjukhuset tas vi emot av en barnmorska som
lotsar den blivande mamman och mig in i en hiss, där när dörrarna öppnas
stannar Sofia till och spänner sig i hela kroppen och ansiktet. Barnmorskan
frågar om Sofia är rädd, du ser alldeles rädd ut? Sofia svarar något jakanande
i sin smärta, jag hinner tänka:
– Rädd? Hon är inte rädd, sådär ser hon ut när hon har skitont! Men det kommer
inte för mig att försöka informera en barnmorska om att det nog gör ont att
föda barn.
Det visar sig i efterhand att det troligen var krystningsvärkar hon hade där ståendes
i hissen. För ca två timmar senare är min dotter född 3155 gram, två och en
halv vecka för tidigt. Exakt klockan 06:00 jag ser ut genom fönstret och ser en
alldeles fantastisk brandorange soluppgång och tänker att jag inte ens han
börja läsa på Steve Jobs biografi.



Vårdepression

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, March 22, 2012 21:45:22

Solen skiner, livet leker allt är toppen, jobbet är bra,
hemma är bra allt är egentligen bra. Ändå känner jag mig lite som en ”axelryckning”
lite ”njääe” vet inte vad det är men det känns bara inge bra. Detta brukar
drabba mig någon vecka på våren då solen kommer och vädret går från karg vinter
till vår och sol.
Det finns egentligen ingenting att klaga på ändå känns något pyrt, jag har
efter en del efterforskningar lyckats klassificera det hela som en enkel
vårdepression. Det var min bror som kom till slutsatsen han har lite samma
fenomen.

Depression är nog ett väl stark ord för att beskriva mitt
tillstånd, det är ju inte så att jag ligger i fosterställning i badkaret och
slår mig själv i huvudet med en gummihammare. Men ändock det är väderbetonat så
delen ”vår” i ”vårdepression” stämmer väl överrens.

Sista QHP dagen med personlig tränare i måndags, jag
tränade stenhårt, körde chins i 190 km/tim (för er som inte vet vad chins är,
fattar man en stång högt upp på väggen och häver sig sedan upp om och om igen) sedan
körde jag massa plankan och pressade sedan mina biceps till absolut max om och
om igen.

Till skillnad från mina klena QHP kollegor fick jag inte
ett dugg träningsverk och har fortsatt träna lika hårt varje dag den här
veckan! I mina drömmar det vill säga…
I verkligheten är mina överarmar som två meloner, två svullna klumpar som
fortfarande ömmar. Känns lite som att min hud är för liten för mina muskler.
Mina ömma magmuskler, axlar, underarmar och ryggmuskler börjar äntligen kännas
som normala igen.



Kladdkaka

Alla tidigare inlägg Posted on Wed, March 14, 2012 17:35:13

Hur länge håller ett nyårslöfte?
Svar ca 2 månader sedan tunnas det ut på gymmen. Hur vet jag detta? Ja tyvärr
inte för att jag har varit på luftiga gym mycket på senare tid, utan det har
jag hört på facebook.

Jag har tappat inspiration och tid
så träningen har legat nere i två veckor nu. Det går som en berg-o-dal-bana upp
och ner, nu har jag dock en välbehövlig QHP dag på måndag då jag åter kommer
sporras att hålla igång, det blir perfekt.

Hur håller jag mig i form när
träningen svackar då? Svaret är självklart:

Med kladdkaka!

Till melodifestivalen var jag
extremt nyttig med extremt mycket god LCHF kladdkaka. Här kommer receptet, glöm
inte rikligt med grädde och hallon. På bilden återfinns 3st kladdkakemuffins.

KLADDKAKEMUFFINS
2 ägg
100g smör
½ krm äkta vanilj (ren)
¾ dl grädde
100g mörk choklad 70%
Muffinsformar
Grädde
Hallon

Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa äggen, så fluffigt det går.
Smält smöret och bryt ner chokladen i, rör tills chokladen smält. Vispa ner
grädden i äggsmeten och vaniljen, tillsätt chokladsmeten och vispa tills det
blandas ordentligt.

Häll upp i muffinsformar av
aluminium, ca 12 st, fyll till hälften och grädda 6-8 min.

Låt svalna kallt, gärna ett par
timmar, vill man stoppa dom i frysen går det alldeles utmärkt och är en perfekt
kaka att ta med när man ska åka nånstans.

Servera med vispad grädde och
hallon.



Like a Rock

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, March 08, 2012 21:44:31

Den här rocken har en
fascinerande historia jag nu tänkte plåga mina läsare med.
Det är en väldigt dyr och fin märkesrock som jag inhandlade för
ca 5 år sedan, tanken var då att jag inte skulle behöva köpa en ny rock på
säkert 10 år, men efter ett år började den bli lite trång (jag är ganska säker
på att den inte krympt utan att orsaken var av annan karaktär) och efter två år
gick den inte längre att knäppa!

Jag uthärdade i snö och
kyla med oknäppt rock, hade jag bara en svart knäppt kavaj under och en rejäl
halsduk såg det inte (jätte) märkligt ut.

Nu kom det några vårdagar
då min nya jacka var alldeles för varm och det visar sig då att rocken passar
igen! Visserligen kan min tidigare kroppsform ha satt sina spår i rockens form
samt att den inte är helt i toppform, den kan behöva både ett besök till
skräddaren och kemtvätten, men det är absolut något som är värt att fira med
ett par öl!

Imorse informerade vågen
mig med tre starka hej 93,5 kg och målet på 90 är inom greppavstånd.

Träningen har denna vecka
fått ge vika för bilproblem, min gamla Volvo från slutet på 90-talet rullar på
rätt bra ändå tycker jag, men det tyckte inte bilbesiktningen som klagade på
att den släppte ut för mycket avgaser, något värde som skulle ligga på 100 låg
visst på 1500, så nu går all min fritid åt att försöka lista ut vad jag skall
ha för ny bil.
Felet, ”ingen komp i
tvåas cylinder” (uttalat på stockholmsbilmeckar dialekt) skulle kosta mer att
laga än vad bilen är värd.
Jag har lyckats lista ut
att det skall vara en kombi och att den skall ha krok. I övrigt har jag ingen
aning prisklass ligger för tillfället någonstans mellan 15 000 och
250 000.

Svaret på frågan: Och bilen
går bra? Är alltså:
NÄ!



Humorbefriad blogg

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, February 28, 2012 17:40:25

Denna
blogg tänkte jag ägna helt åt träning och hälsa, den kommer inte kluttras ner
med en massa humoristiska liknelser eller fantasifulla beskrivningar, utan
kommer fokusera på träningstips.

Jag
har kommit fram till en del fina kombinationer om det är så att man är
intresserad av att köra guppträningar, exempelvis är löpning på löpband en fin
kombination med coregruppträning, så den kombon kör jag nu en hel del.
15 minuter löpning som uppvärmning sedan ett 30 minuters corepass som stärker
rygg och mage sedan löpning efter i ca 30 minuter eller så länge jag orkar (20
minuter är mer vanligt).

En
annan kombo jag kör är spinning och styrketräning, då börjar jag med 30 minuter
styrka i gymmet, kör tunga vikter och fokuserar på överkropp (inge ben det får
man ändå på spinningen). Sikta på maskiner och övningar som tar på många
muskler samtidigt, chin-ups är bra om de har en stång med lyfthjälp. Fokus på
bröst, rygg och försök få med armar i dessa övningar, då hinner man skapa en
helt ok träningsverk på bara 30 minuter, lite mage kan man försöka klämma in
också.

Viktmässigt
kunde jag stoltsera med ett nytt bottenrekord i fredags på 94.6 kg vi talar då
om en 12.4 kg viktminskning sedan jag startade i höstas. Men inget gott som
inte har ett hemskt slut, efter en helg i sus och dus, med fina glas whiskey,
groggar, godis, ostkrokar, chips, vin osv. (listan kan göras lång), tvingade
jag ut mig själv på ett löppass i söndags i vårsolen.

Men det hjälpte tyvärr inte, på måndagmorgon skrek vågen som en stucken gris
när jag ställde mig på den, pansarglaset i den sprack i tusenbitar. Kort och
gott den 12.4 kg viktminskningen försvann upp i rök och jag är tillbaka och
kämpar runt 96 pannor igen. Så kan det gå när det helt saknas självdisciplin.

Men nu är
det ju faktiskt fredagsvikten som räknas så 94,6 gäller i alla fall till nästa
fredag.



William Banting

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, February 21, 2012 16:38:44

När jag var ung på 80 och 90-talet pratades det aldrig om GI eller LCHF det som då gällde var att banta. Banta innebar någon form av svältdiet där man undvek fett och socker framförallt, i begreppet ingick inte träning utan det var viktminskning via tillfälligt ändrad kost som gällde.

Uttrycket att banta är gammalt det kommer från en fet begravningsentreprenör vid namn William Banting som levde på 1800-talet. Efter sin pension kom han på det revolutionerande att testa att modifiera sitt kostintag för att se om det kunde påverka hans vikt.

Han lyckades jättebra med att gå ner i vikt (21 kg) och gav senare ut en broschyr ”Letter on Corpulence Addressed to the Public”. Den blev så populär att hans efternamn blev ett verb ”to bant” precis som mitt efternamn är ett verb ”att nilssona” (betyder ungefär att utföra övermänskliga konsulttjänster och ge extrema mervärden till kund) efter den legendariska (och ödmjuke) Anders Nilsson på Qbranch.

Översatt till svenska blev sedan ”to bant” att banta, eller bantning, men något gick förlorat på vägen över till Sverige. Då vi i Sverige bantade genom att undvika godis och fett, hade William Banting i själva verket (hör och häpna) gått på en kolhydratfattig kost där han undvek bröd, potatis och stärkelserik mat. Så GI dieten fanns alltså redan på 1800-talet.
Sen finns det vissa som även anser att han körde en LCHF diet med ett högt fettintag, men pågrund av att LCHF förespråkarna idag är så onyanserade och det finns så mycket pengar i att marknadsföra denna diet väljer jag att ta den information med en klackspark.

En sak som 1800-tals mannen tydligen inte kunde avvara ens under diet var dock alkohol, doktorn hade i hans diet ordinerat följande dryck:

Till lunch 2-3 glas rödvin eller sherry med vatten
Till middag 1-2 glas rödvin
Sängfösare ”om nödvändigt” en grogg på gin, whiskey eller konjak, eller ett glas vin.

Funderar lite smått på om detta kanske skall bli min nästa diet, jag som byter dieter som andra byter underkläder…



– I am Hans. – Und I am Franz. Und ve just vant to pump…YOU UP!

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, February 16, 2012 13:12:03

Den intergalaktiska kampen är över, slaget mellan Yin och Yang, mellan de goda och de onda, mellan svart och vit, mellan drakar och riddare, mellan DIF och AIK, mellan öst och väst, mellan Mac och PC, mellan eld och vatten, mellan Anders och det 98:de kilot, är över.
Det var en hård och plågsam kamp där båda sidor led hårda nederlag och svidande förluster men i fredags, stod där en vinnare på vågen, det var en triumfens och glädjens dag som firades i hela kungariket, undersåtarna hurrade och skanderade 97 kg!!!! Hurra, hurra för Anders idag. Detta innebär också att Anders Nilsson, härskare i sin egen kropp, mästare av den 98de vikten, slaktaren av ett kilo, nu officiellt gått ner 10 kg i vikt (och inte som den senaste månaden ”ungefär 10kg”).

Nu börjar kriget mot det 97 kilot, förhoppningsvis kommer inte detta krig pågå i 100-tals år som det förra men man vet inte, det börjar gå riktigt segt nu, så jag har inga förhoppningar på att den skall slaktas lätt det kommer bli en hård batalj, allt är hårt och segt nu.

Jag vill med detta abstrakt surrealistiska intro betona att INGENTING kommer gratis längre, varje kg är en kamp.

Nu har jag de senaste veckorna provat dynamisk yoga, spinning och core, dessa har alla varit en BAGGIS, en riktig pisskaka (piece of cake) jämfört med Bodypump. Bodypump var INGEN PICKNICK! Det var det värsta jag har varit med om på mycket, mycket länge.
Bodypump körs med en skivstång med olika vikter till, en step-up bänk (som man kör bänkpress på) samt en matta. Besökarna består mest av tjejer som vanligt men även ca fem manly-man-män, matcho dudes som jag med muskler och tatueringar (eller, jag har ingen då men en av de fem hade i alla fall).

Den första fasan kom när jag förstod att vi skulle köra ben, det hade jag inte väntat mig, jag hade tänkt att vi skulle pumpa lite överkropp mest, men det var MYCKET ben.
Tur för mig att jag värmt upp en halvtimme själv innan på en motionscykel (ja jag är mycket ironisk).

Mina ben har alltid varit smala och smärta och jag har egentligen aldrig behövt träna dem speciellt mycket, de har lyckats utföra sina uppgifter och fetter har egentligen inte fastnat där. Nu börjar vi denna Bodypump med utfall med skivstång på axlarna.
Efter ca 3 minuter kände jag lårmuskeln krama ihop sig som ett litet russin, så kan det gå när man lägger på 12 kg på en stång plus sisådär eller ganska exakt faktiskt 97 kg.
Alla rörde sig efter det synkront i takt upp och ner med hela kroppen, medans jag mer putade lite med stjärten och i övrigt stack upp som en enorm smurf i min blåa dressman t-shirt, mitt i havet av perfekt synkroniserade knäböjare.

Sedan körde vi ungefär 3000 repetitioner av varje övning tills, ben, bröst, rygg, triceps, biceps, underarmar, axlar och rumpa var helt slutkörda, då slog hon till med att vi skulle köra ett COREpass.
Alltså magövningar som jag dessutom kände igen, men alla magmuskler var helt slut sedan mitt corepass två dagar innan. Jag låg som en skadeskjuten säl, låg mest still och ryckte lite lätta dödsryckningar mest för att demonstrera att jag försökte.
Musklerna fanns där men det var ingen hemma…

I will proberbly never again pump my body!



Snart har vi inga tunga konsulter kvar på Qbranch

Alla tidigare inlägg Posted on Wed, February 08, 2012 15:22:53

Denna vecka var det CORE träning på schemat, samma tema här som på Yogan, 25 små smala tjejer också jag, 194 cm lång and nothing but muscles, built like a brickwall. Nej det var nog mer som en arktisk expedition, den ensamma valrossen släpar sig långsamt fram till sin matta, ensam mitt bland de glada pigga pingvinerna.

30 minuter CORE betyder mestadels att ligga på en matta och trycka, dra, böja, skjuta, ta i, slita och kräkas. Tänkt dig 30 minuter till enbart nedre rygg och mage utan paus, lite rumpa var det också och jag blev även slut i benen men jag tror inte att det egentligen var avsiktligt.
Förutom att ligga på rygg, på mage, stå på alla fyra och späka sin kropp i de mest outhärdliga ställningar, står man också lite. Ståbiten handlar om balans en hel del, jag har alltid prisat mitt balanssinne men efter allt bändande var det extremt svårt att stå på ett ben och göra åttor med det andra, men det var faktiskt inte bara jag som höll på att trilla pingvinerna rasade faktiskt också.

På det hela taget ganska kul och absolut något jag kan tänka mig att göra igen.

Någon dag efter gjorde jag den fascinerande upptäckten att man faktiskt har magmuskler precis under revbenen också, dessa har jag nog inte lagt märket till förrän nu när de börjat ömma.

Vågen har efter tre veckors jävelskap börjat bli lite medgörlig igen, men jag vågar inte ropa hej förrän fredag då det är faktisk invägning, men den presenterade faktiskt en ömsint 96,7 sist. Om den vikten håller i sig har jag faktiskt knäckt 98 kilos spärren på riktigt. I sådana fall har jag ett problemsökningsfel att ta hand om, jag har dessvärre gjort precis det man i teknikfelsökning inte skall göra, jag har gjort lite för många förändringar förra veckan.

1. Slopat all frukt (mindre kolhydrater)
2. Ökat fettintaget (käkar extremt mycket ost för att komma upp i 75% fett) LCHF style
3. Kanske har min ökade träning äntligen börjat ge resultat
4. Kanske skulle jag börja gå ner oavsett ändringar
5. Inte fuskat på helgerna samt skippat afterworks och dylikt

Men LCHF dieten ligger faktiskt nära tillhands, jag proppar i mig mer fett och går ner snabbare i vikt, märkligt minst sagt.

Just det jag har ett jordnötters dilemma också, jag käkar en liten skål jordnötter varje kväll, det är gott om fett i men också en del kolhydrater, men å andra sidan tror jag att det är dagens enda kolhydratintag och enligt LCHF ska ju ändå 5% in.

Ge mig gärna lite kommentarer angående jordnötter ni LCHF:are.

Jag tycker hela Qbranch, surrar av hälsa just nu, från höger och vänster hör man hur folk börjat träna eller gått ner fantasisummor av kilon, jag har hört om glädjehistorier på både 20 och 40 kg viktminskningar (och 10%-iga), kul tycker jag.
Snart har vi inga tunga konsulter kvar på Qbranch.
(Trumvirvel som avslutas med en cymbal!)

Nästa vecka kommer en rapport på BodyPump!
Stay tuned..



The future is now

Alla tidigare inlägg Posted on Fri, February 03, 2012 09:14:39

I onsdags körde jag ett RIKTIGT science fiction träningspass, SPINNING, det är helt sjukt futuristiskt, ca 30 personer som i ett mörkt rum med lite färgglada lampor, sitter och trampar ihop på ett ålderdomligt fordon som dessutom gjorts om så att det inte rör sig någonstans, bara för att framtidsmänniskan som inte behöver använda sin kropp alls skall få den i form.

Som taget ut en Jules Verne roman eller kanske något Isaac Asimov skulle kunna ha skrivit på 50-talet.

Här var befolkningen lite jämnare än på Yogan, ca 40 % killar och 60 % tjejer, blandade kroppstyper och åldrar, men vad som fascinerade mig var att spinninginstruktören var i det närmaste mullig, alltså inte tjock men kraftig och lite rund, det måste vara en bedrift att lyckas behålla den kroppsformen om man har det jobbet!
Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt, men hon var en jävel på att trampa men det som gjorde henne perfekt för jobbet var nog ändå rösten, hon lät som Carola Häggkvist, man kan tycka vad man vill om Carola och hennes låtar men rösten kan man faktiskt inte klaga på.

Hon frågade innan hon började om det var första gången för nån, den enda som svarade Tuppen Ja på den var er kära skribent. Som tur var satt jag längst bort i mörkret på min cykel och det var riktigt skönt speciellt när vi alla skulle stå upp och ta vår tredje virtuella backe och alla stod upp hela backen förutom jag.

Förövrigt är det ganska enkelt att själv modifiera träningen efter sig själv även fast det är i grupp för du kan själv välja hur mycket motstånd du vill ha i de olika momenten.

Det var RIKTIGT jobbigt och jag svettades nog några liter, mot slutet kom jag för ett ögonblick in i en fantasivärld inte olik den Leonardo DiCaprio springer omkring i den strålande filmen The Beach. Cykeln blev till en tramp-speederbike och jag susade fram igenom Endor (ubernördord som kommer förstås av de få).

När det var slut sa Carola att första gången man kör så tänker man att man aldrig kommer komma tillbaka men att det blir roligare efter 3 gånger. Helt klart en träningsform jag kan tänka mig att återkomma till fast sitsen var rätt hård.

Så över till senaste nytt på min viktminskning, den är obefintlig, efter tre veckors hårt slit händer nada, zip, zero, ingenting. Jag står och stampar på 98 pannor, första 10 kg var inga problem men nu är det tammefan tvärnit!

Jag har som tidigare nämnts gått in för den farliga LCHF dieten närmsta veckan, mest som ett laboratorietest, men vänner och läsare detta är INGET NI BÖR PROVA HEMMA! Notera den här artikeln i DN den här veckan som bekräftar det jag redan berättat för er i Primalskrik från Stenåldern bloggen.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/den-farligaste-modedieten-vi-haft

I alla fall jag äter nu babybel ostar till mellanmål smäller i mig en lite här och där, den har en väldigt bra innehållsförteckning 22 g protein och 24 g fett samt mindre än 0,2 g kolhydrater. Vi vet ju också sedan tidigare att fett innehåller mer än dubbelt så mycket kalorier som protein så det gör det lite möjligare att komma upp i 75% fettintag. Den är sjukligt god också vilket gör att det finns en risk att man proppar i sig för mycket, jag tror att tanken är att man skall äta sig mätt och aldrig vara hungrig men inte frossa.

Jag tar min hälsoresa så allvarligt och är så desperat efter att fortsätta gå ner att jag för första gången någonsin kommer tacka nej till en Qlounge afterwork pga. hälsoskäl (öl är flytande kolhydrater).

Jag vet att många kommer sörja men snart är det över och jag är smal och smärt och kan äta och dricka precis vad jag vill resten av livet.



Frukt är din fiende!

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, January 31, 2012 14:33:10

I måndags träffade jag min stränga lärare Åsa Åhman (Personlig Tränare). Jag har ju kört vad jag har trott vara en strängt kolhydratbefriad diet nystart i två veckor nu.
Där har dock funnits ett litet frågetecken kring frukt, så jag frågade Åsa lite försynt vad som gäller med frukt. Fröken Åsa svarar med ett hårt linjalrapp rakt över ansiktet:
– Frukt är BARA kolhydrater.

Jag har väl alltid vetat att frukt innehåller socker, men har liksom haft något felaktigt gnagande i bakhuvudet om att det är goda sockerarter och inte gör så mycket skada.
Jag har utan problem klämt i mig 4-5 frukter per dag nu efter jul, lite som mellanmål och lite som kvällssnacks när suget kommit på, men den gamla tandhygienskampanjen ”Frukt är godis” stämmer alltså fast på ett dåligt sätt.

Det är upp-och-ned-vända-världen där frukt är din fiende och grädde din vän.

Efter det gick vi ner till Qbranch gym där Åsa körde ett ömt träningspass med mig, tänk dig att du varsamt blir inlindad i siden och sedan slängs in i en tvättmaskin full med guldtackor och sätter på extra centrifugering, ungefär så kände jag mig efteråt.
Skönt mör i hela kroppen.

Efter att ha dissat LCHF (Low Carb High Fat) som diet i två bloggar, funderar jag nu på att dementera allt, göra helt-om, vända kappan efter vinden, göra en kovändning lura alla stackars bloggläsare och sälla mig till den övriga massan zombier och börja köra LCHF jag med.

Varför det? Av två skäl egentligen, dels har kiloregnet avtagit på senaste tiden och jag börjar bli desperat.

Dels kan jag ha missuppfattat en del gällande det dagliga intaget av fett. Det jag läste, att av det dagliga intaget skulle 75% vara fett, 20% vara proteiner och 5% vara från kolhydrater.

Jag såg då framför mig en proteinrik biff och sedan ungefär 4 gånger så mycket ost på den. Nu verkar det inte vara riktigt så illa, procentandelarna stämmer men de är räknat på det dagliga intaget av energi (kalorier). Eftersom ett gram protein innehåller 4000 kalorier medan ett gram fett innehåller 9000 kalorier, behöver man inte äta riktigt så mycket fett som jag trodde.

Men, jo det blir en hel del fett ändå, om vi antar att en biff består av enbart protein och en ost består av enbart fett. Så behöver du ändå komma upp i 1,75 gånger biffens storlek med ost ungefär (förutsatt att ost och biff väger ungefär lika mycket). Fast även det låter ju rätt osmakligt när jag tänker på det.

Vad säger då min gamla stenåldersmänniska som jag vurmade för så i min tidigare blogg, ja om jag verkligen överanstränger min fantasi (så att den nästan får muskelsträckningar) så kanske han någon gång ibland ändå fällde en fet mammut och bälgade i sig fett i några veckor, men jag skulle nog fortfarande inte göra någon livsstil av det.

Men man lär väl inte dö i åderförkalkning på en vecka, eller? Eller?!?
Kanske ska jag börja med att byta ut frukten mot såna där små runda baby-bell ostar…

Näe, jag skojar faktiskt inte…



Primalskrik från stenåldern

Alla tidigare inlägg Posted on Wed, January 25, 2012 20:04:52

Jag
tror mycket på stenåldersmänniskan, att vår fysiologi knappt har förändrat sig
alls sedan stenåldern för ca två miljoner år sedan har satt sina spår och kan
förklara en del saker.

Smak tillexempel är otroligt subjektiv, en spyfluga tycker säkert att bajs
smakar som jordgubbstårta och en spya luktar säkert nybakade kakor. Vi
människor tycker generellt att fet mat och söt mat smakar gott. Anledningen
till att vi utvecklat smakkörtlar som tycker om socker och fett är för att de
är väldigt nyttiga för stenåldersmänniskan.
Eftersom det på stenåldern var rätt svårt att få tag i socker och fett,
överhuvudtaget var det ett slit att få tag i tillräckligt med kalorier för att
täcka den jagande och samlande urtidsmänniskans behov.

Dagens människa som kan sätta i sig socker och fett när som helst och hur
mycket som helst skulle naturligtvis gynnas av att utveckla smaklökar som
uppskattade gröna linser lika mycket som vi idag gillar geléhallon, tyvärr tar
fysiologiska ändringar hos mänskligheten flera miljoner år, kanske ytterligare eftersom
den moderna människan i stort sett slagit ut evolutionen. Svaga slås inte ut
och avvikelser premieras inte, exempelvis skulle någon med 10 fingrar på varje
hand inte få det lättare att föröka sig, snarare svårare, även fast det kanske
vore praktiskt med ytterligare fingrar för mänskligheten.

Jag vill med detta smyga mig in i den stundande mediedebatten om huruvida
kolhydratfria bantningskurer skulle vara farliga.

Jag skulle vilja bidra med en analys av stenåldersmänniskan
(vilken på det hela taget har samma fysiologi som oss). På stenåldern åts inte,
pasta, bröd eller potatis, rotfrukter var också det begränsat (eftersom vi inte
odlade). Därav kan vi dra slutsatsen att vi nog klarar oss rätt bra på en
kolhydratfattig diet eftersom våra förfäder fixade det.
Däremot är det inte lika säkert att vi är byggda för en fettdiet likt den som
populärt kallas LCHF.

Kort och gott ni som kör utan kolhydrater, kör på, ni som anstränger er för att
få i er tillräckligt med fett i er diet tänk på stenåldersmannen!
Där sprack det under hela denna långa utläggning har jag genusriktigt ansträngt
mig att skriva stenåldersmänniskan istället för stenåldersmannen.

Nåväl, denna man har fortsatt på en kolhydratfattig diet även
denna vecka, tyvärr vart jag utsatt för öl i helgen både på fredag (QB kickoff)
och lördag (extremt god alkoholfri öl blev jag bjuden på i lördags när jag tog
bil till en födelsedagsfest).

Mitt lösa levnadssätt gav mig dock ytterligare inspiration (läs dåligt samvete
och extrem ånger när jag på måndag morgon väger 2 kg mer än i fredags) att
börja träna och i Måndags blev det faktiskt ett 30 minuters cykelpass på
lunchen.

Jag har även kört ett Dynamisk Yogapass på Eriksdalsbadet, låt mig börja med
att hissa Stockholms simhallar (där jag nu har två klippkort á 10 gånger st
ganska exakt 1800kr, friskvårdsbidraget) på det klippkortet kan jag simma, köra
på gymmet och köra alla deras gruppträningar.

Dessutom kan jag göra allt samtidigt, eftersom jag kom en halvtimme tidigt
passade det att springa på ett av deras 25 löpband. Det vart ett modigt 20 minuters
pass och jag kom lagom svettig och uppvärmd till Yogan.

Yoga är en fantastisk träningsform den verkar vara specialdesignad för att
hitta olika positioner att visa sina bilringar och kärlekshandtag. Det var jag,
yogainstruktören, en muskulös 60-åring och 26 smala tjejer, jag hade på
morgonen ryckt åt mig en T-shirt ur garderoben som jag vet är stor, den har ett
urtvättat KISS motiv (och inte gammalt urtvättat utan tryckt urtvättat). På
detta svettades jag som en hund och såg allmänt märklig ut i de olika ställningarna
(någon sadist hade nämligen satt upp en hel spegelvägg så man hela tiden såg
hur fånig man såg ut).

Det var inte harmoniskt på
något sätt men stundtals ganska ansträngande. När det hela var slut och jag
gick för att hänga in min yogamatta gick jag förbi boxningshandskar, ahhh
tänkte jag nästa gång ska jag slåss.



Tick tack, tick tack

Alla tidigare inlägg Posted on Fri, January 20, 2012 12:53:17

Tick tack, tick tack är det ljudet av en klocka eller kanske en bomb? Nej det är ljudet av mina hekton som börjat ticka ner igen, några få modiga hekton har vågen återigen börjat stå till tjänst med varje dag.

Vissa organisationer har en fantastisk förmåga att vara positiva, allt går jämt jättebra eller rättare sagt det är alltid något som går jättebra som är värt att lyfta fram på möten och dylikt. Jag älskar den approachen. Därför tänkte jag själv anamma denna metod i denna hälsoblogg, fokusera på det som går bra i min hälsoresa och ignorera det som inte går så bra.

Det som går bra just nu är att jag nu har kommit igång ordentligt med kosten, det är GI manövrering i mörkavatten som gäller och regeln är lätt:
Så lite kolhydrater som möjligt.
Några är av uppfattningen att min diet inte kan kallas GI utan egentligen skall heta LCHF, Low Carb High Fat. Men jag är inte riktigt benägen att hålla med, det är High Fat jag inte håller med om, jag äter normalt med fett, jag tror inte det är hälsosamt att äta 75% fett i det dagliga intaget, man kan mycket väl gå ned i vikt, men hur går det med exempelvis blodkärlen?

Här är en liten förklaring till vad LCHF är och jag följer definitivt inte den dieten.
http://www.alltomlchf.se/grunder/hur-mycket-ska-man-ata/
I en initial GI diet kan man ligga så lågt som möjligt med kolhydrater för att på detta sett gå ner i vikt, sedan kan man gå på en mer normal GI diet för att behålla vikten.
För övrigt tycker jag det är alldeles för jobbigt att hålla reda på snabba och långsamma kolhydrater.

Kärt barn har många namn Stenåldersdiet, Atkins, GI, LCHF går egentligen ut på samma sak undvik kolhydrater (Dr. Robert Coleman Atkins dog visserligen i förtid 117 kg tung, med hjärtsvikt och högtblodtryck).
Funkar det bättre än att undvika fett? Troligtvis inte, det funkar troligtvis lika bra att undvika fett, förutom att det är svårare att hålla en sådan diet eftersom maten blir så jäkla tråkig (ingen mer biff med bearnaisesås).

Det är andra veckan nu sedan uppehållet och min GI diet (LC diet) har blivit striktare än förra veckan och mycket riktigt vikten börjar rasa igen, ny bottennotering på vågen 97,5 (det börjar närma sig en 10 kg viktminskning nu).

Pågrund av min nyfunna positiva fokus, blir det här en väldigt kort blogg så här slutar den.

Näe inte riktigt jag har faktiskt gjort något mer än TÄNKT på träning den här veckan, jag har bokat in ett Yoga pass på Eriksdalsbadet till nästa vecka, den kallas där Dynamisk Yoga, det är någon typ av Power Yoga, det blir en lagom mjukstart.



Hälsobloggen

Alla tidigare inlägg Posted on Fri, January 13, 2012 19:48:40

Idag tänkte jag chocka er, mina läsare med att faktiskt skriva lite
om hälsa i min hälsoblogg.
När jag tänker tillbaka på min blogghistoria kan
jag väl erkänna att jag svävat ut obetydligt från ämnet emellanåt, det har varit
en del snack om mål, sci-fi och ursäkter till varför jag fuskat med diet och
träning.

För att inte totalchocka er tänker jag ändå klämma in ett litet
skyll-på-skoskav avsnitt här.
Denna vecka var det nämligen tänkt att
rivstarta med att fullt ut köra på med diet och träning men, tyvärr kröp
ryggskottet jag ådragit mig på landet likt en spasmisk elektrisk ål ner och
satte sig på min häck.
Därav blev
träningen nedlagd och jag fokuserade istället på dieten, jag hade dock nytt
uppdrag med nya roliga kollegor på ny ort vilket gav en del lunch
svårigheter.

Här kommer en lunch lista med tips om hur man kan hantera
vissa situationer om man trots svåra restauranger vill dra ner på
kolhydrater.

Måndag
Lunchutmaningen bestod av att de nya trevliga
kollegorna drog med mig till Grand Garbo (ja precis Sundbybergs metropol), här
kördes någon form av blandad mat, denna var ganska enkel då de på menyn faktiskt
hade ett GI märkt alternativ, någon form av kyckling med någon form av gult
risblandning (konstigt nog).

Tisdag
Två Techta konsulter lurade iväg
mig till ett litet sunkigt Thaihak (mer stor kiosk än restaurang), här blev
lösningen en thaigryta som givetvis på svenskt thai vis serverades med en stor
sån där rund bulle med rent ris, ris är nära nog döden för en GI dietist men
men, en tredje del av riset åt jag resten lämnades demonstrativt kvar på
tallriken.

Onsdag
Efter att jag slarvat med frukosten som skall bestå
av två ägg, var jag så grymt hungrig att jag inte orkade vänta in några kollegor
att luncha med, jag irrade omkring i sundbyberg för att hitta ett ställe där man
sitter bra även om man är själv (det är alltid lite jobbigt att sitta på fina
restauranger själv), det lyckades inte och jag hamnade på McDonalds.
Det var
ett riktigt lyckokast och gav mig faktiskt den bästa GI dieten hittills på hela
veckan, Ceasar Sallad. McDonalds Ceasar sallad har gott om kyckling (akta dig
för det friterade alternativet dock, det ska vara grillat) och mättar på det
hela taget bra, det kommer två små plastpåsar till, den ena innehåller krutonger
den andra ett bröd DESSSA ÖPPNAS EJ.

Torsdag
Gick och åt med en konsult kollega denna förslog sushi,
jag har vid det här laget börjat ge upp att försöka hitta några lämpliga GI
ställen med bra mat och hänger lelös med för att göra det bästa av rå fisk
rullad runt ris. Det blev Yakiniku med ris men jag hade toktur och stället
serverade en REJÄL hög med kött så jag åt bara en tiondel av riset som
serverades.

Fredag
Samma gäng som jag lunchade med i måndags drog med mig
till ett ställe känd för sin fredags-äppelpaj-efterrätt, det var en klassisk
lunch restaurang med massa varma färdiga karrotter bakom en glasdisk där det
slevades upp varmt krubb, det fanns nästan bara potatis och ris rätter men jag
lyckades lokalisera ytterligare en Ceasar sallad som var riktigt god (det är
baconen som gör det).

Så GI light start, det känns i alla fall i kroppen
att man börjat tänka på kolhydraterna igen man blir faktiskt lite tröttare
första veckorna men jag har hittat ett sätt att kompensera med koffein
J man vänjer dock efter en till två
veckor.

Min häck börjar återgå till sitt gamla oömma jag, så i nästa vecka
har jag som plan att även röra på mig, vi får se hur det
går.

Yo
Dog Peace Out!



The saga continues…

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, January 05, 2012 17:58:30

The saga
continues…

The young apprentice succumbs to the dark side eating chips och godis hela
julhelgen and not moving at all…but the force is strong in him…och även fast
han ligger på soffan i 2 veckor och äter snask går han inte upp ett enda kilo!

Ibland är världen rättvis. Vågen gapskrattar 99.8 kilo!
Visserligen en nyinköpt våg (mellandags rea) på landet. Träningen har uteblivit
även på landet men inte av lathetsskäl utan av ett illa placerat ryggskott som
slog till när jag i all välmening skulle lyfta upp några öl som stod för
uppackning på köksgolvet, det tog ett helt riktigt tag innan det släppte.

Men nu kommer kraften av det nya året då allt gammalt groll
glöms och man kan starta på nytt om och om igen. Jag har ju dessutom den
otroliga fördelen av att redan ha gått ner 7 kilo under förra året så jag har
en klassisk tjuvstart.

Det är ett också ett nytt år med ny arbetsplats, jag skall
flytta ut och jobba hos kund, vilket innebär nya möjligheter i form av att
smyga in vardagsmotion till och från jobbet, nya jobbet är i sundbyberg på
andra sidan stan från där jag bor.

En annan sak som skall startas med är att jag skall boka in
ett ordnat gruppträningspass i veckan på Eriksdalsbadet återstår bara att lista
ut vad…samt vilken dag. Joggingen skall också igång. Kilona skall rasa motionen
skall stärkas livet skall frodas.

Här är en aktuell bild på mig nu förresten nu efter
julhelgen, det är sjukt vad man kan uppnå med tankens kraft enbart:

Aktualiteten ligger inom ett spann på sisådär 20
år



Merry Christmas and A Slappy New Year

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, January 03, 2012 17:49:20

Året pinar sig
långsamt mot sitt slut, sista veckorna har varit en plåga privat och på jobb
stress, stress, stress…

Därför skall jag ta totalt pause från QHP över julhelgen, jag ska
slappa och vräka i mig god mat och godis!!!!

Målet är
att uppnå denna fina leende dubbelhakan när julhelgen är över:

Jag vill skicka
ett tack till Ipads Photo Booth för den vackra bilden. Nej såklart kommer jag
inte svulla i mig 7 kilo och en och annan löprunda kommer nog hinnas med det
med, kan jag bara hålla min nuvarande vikt får jag vara nöjd, men går jag upp
en panna så är inte det hela världen heller.

Men däremot
kommer det vara fullt ös medvetslös när det nya året börjar, då ska det löpas,
köra träningspass på simmhall en dag i veckan och åter gå på en tung diet
bestående av mest kebabsallader.

Senaste två
veckorna har träningen varit dålig och mathållningen nästan ok. Det har dock
ändå resulterat i en ny bottennotering på vågen 100.5 kilo farligt nära den
magiska tvåsiffriga gränsen.

God Jul and a REALLY Slappy New Year everyone!!



Ice Ice Baby

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, December 13, 2011 10:45:37

Har haft Vanilla Ice låt Ice Ice baby på hjärnan hela veckan:

If there
was a problem

Yo, I’ll solve it!

Check out the hook while my DJ revolves
it

Jag tänkte fördjupa mig lite i vinterlöpning, jag är absolut ingen
expert på området så dessa är mina trevande tankar och funderingar kring
området.Först och främst har jag köpt broddar på löplabbet för 150 kr,
dessa är som ett plastskydd man drar över sina befintliga skor, det sitter även
små metall dubbar i plasten.

Dessa har jag hårdtestat på skogskyrkogården förra
veckan, hel isgata springer man lätt rakt över, däremot gled jag en halv
centimeter på varje steg när jag sprang på landets värsta isbanor i
helgen.Men då hade det spöregnat och sedan frusit på, så det var i det
närmaste som en frusen sjö. Det kom även en backe i detta format, men den gick
jag faktiskt i. Men broddarna funkar överlag bra, det verkar inte finnas någon
risk att halka med dem på.

Sammanställning av min mediokra utrustning uppifrån och ner:

1. Luva högst upp, praktiskt då den fälls upp och ner beroende på hur varm
jag är, uppe i början och slutet av passen och nere emellanåt när jag svettas
för mycket. Värme mässigt räcker det bra hittills

2. Världens största smartphone (Samsung Galaxy Note 5.3″ skärm) håller reda
på mig med Run Keeper pro.

3. Efter extrem googlande hittade jag även en arm sport hållare för min
telefon, den fann jag hos Aquapac.se som säljer vattentäta dyk och vattensport
prylar för radioapparater och dylikt.

4. Dubbla träningsoverallbrallor, underst en par mysbrallor som jag målat
i (svarta med massa vita färgfläckar), ytterst ett par som fixar väder och vind
bättre.

5. På överkroppen har jag en solkig t-shirt underst, sedan en tjock varm
tröja och överst en luvjacka med dragkedja på mitten (bra att kunna dra upp om
det blir varmt) av absolut lägsta kvalitet.

6. Slutligen broddarna jag redan pratat om.

Det sägs att man inte skall springa ifall det är mer än 10 grader kallt pga
att kall luft inte är helt bra att dra ner i lungorna.

Ny bottennotering viktmässigt i fredags 101.6!

Vill önska er alla en God Jul
Stress!



Muskler väger mer än fett

Alla tidigare inlägg Posted on Wed, December 07, 2011 11:56:39

Morgonrutinen fortsätter, jag ställer
mig på vågen i tidigaste gryningsljus.
Vågen, vågen på golvet där, säg vem som skönast i landet är?
Vågen svarar kort och pliktskyldig:
– Du Anders skönast i landet är! Men du väger, som sist 103 tyvärr!

Ugh här kämpar man och har levt på en
totalt kolhydratbefriad diet en hel vecka, tränat hårt 4 dagar av 7 samt gått
mycket mer än vanligt, inte ett ynka hekto!

Det är just av denna demoraliserande anledning
som man inte skall väga sig för ofta, för det är inte omöjligt att jag under de
senaste 4 veckornas hårda slit byggt upp en del nya muskler.

Muskler väger mer än fett, så om man
omvandlar fett till muskler går man inte ner i vikt. Jag är inte säker på att
det är 100%-igt rätt men det låter realistiskt.

Jag firade iallafall min
icke-viktnedgång genom att bryta mot de flesta av Master Yodas lagar i helgen, jag
åt några nävar chips och drack tom ett glas läsk, coca cola och inte var det
light heller. (Master Yoda hänvisar till tidigare blogginlägg)

Jag fortsatte sedan min dekadens med att
så gott som sluta med GI samt att börja hänga med evil Victor och mean Robin på
desktop som tvingade mig att äta allsköns ris och långkok på de skummraska
lunchhaken på primusön.

När jag ändå höll på passade jag på att
skippa all träning i 5 dagar, då jag skyllde på en snurvlande näsa och allmän
hängighet.

Som en dramatenskådespelare skulle
uttrycka det:
– Jag har varit nere i ett svart hål.

Riktigt så illa har det inte varit, jag
har inte varit i närheten av min dekadens guldålder (för 4-5 veckor sedan innan
QHP). Men det är lite mörkt ute nu och lite allmänt motigt.

Men i Måndags gjorde jag min comeback,
jag hade fått frågan om jag knäckt 4 km ännu i cafeterian tidigare i veckan,
tänkte jag skulle göra det, jag brände iväg som en skållad kanonkula och sprang
en löprunda på 5 km med lätthet.

Suprarekord med andra ord, förresten en
skållad kanonkula rör sig exakt med en hastighet på 7.30 min/km så ni vet.



Luke, I am your father

Alla tidigare inlägg Posted on Wed, November 30, 2011 14:22:41

Luke, I am your father, ett klassiskt
felcitat från Star Wars filmerna, det riktiga citatet är egentligen det mindre
catchiga, “no, I am youre father” och det är svaret på Luke Skywalkers
anklagande “You killed my father” till Darth Vader.

Vad
har detta med en hälsoblogg att göra undrar ni nu, är det ytterligare ett
avancerat försök att väva in lite Sci-fi i sport och hälsomat?

Nej så enkelt är det inte, jag satt självupptagen och
läste igenom min egen förra blogg angående mål då det slog mig att det kanske
är lika bra att gå ut med det här inför alla mina tolv
läsare.

Mitt ultimata mål med att komma i form, är
att jag ska bli pappa i slutet av april!

Blir det en kille ska han heta Luke blir
det en tjej Leia, iallafall om den här delen av familjen får bestämma (men det
får den med all sannolikhet inte), och innerst inne kanske även jag förstår att
även mormor bör kunna uttala namnet utan att anstränga sig.

Det får kanske luta åt Lukas eller Nova
ändå.

Efter denna nyhetsbomb är det dags att lite
krystat klämma in lite hälsa i min hälsoblogg.

Viktmässigt går allt planenligt, ny
bottennotering i fredags morse på 103 blankt, så jag ligger i fas med planen på
1 kg i veckan.

Konditionsmässigt, gjorde jag mitt bästa
löppass all time i lördags, 3,65 km med en average pace på 7.27 min/km alltså
27.10 minuter, inte mycket att skryta med kanske men jag är toknöjd eftersom jag
sprang hela sträckan utan att gå en enda meter.

Kostmässigt har min GI diet börjat gå åt
det mer övertygade religiöst fanatiska hållet, just av den anledningen unnade
jag mig ett par nybakade lussebullar på första advent, men det är i stort sätt
den enda synden på hela förra veckan.



Mål!!!!

Alla tidigare inlägg Posted on Thu, November 24, 2011 09:24:38

Idag tänkte jag prata lite om mål, jag får lite frågor ibland vad
jag har för mål i samband med QHP.

Jag är faktiskt en målmänniska, nu tänker det flesta usch vad
jobbigt och pretentiöst, förutom er som verkligen känner mig, för ni tänker näe
det är du väl inte.

Men faktum är att jag alltid har några långtgående mål i
bakhuvudet, jag brukar ha ett jobbrelaterat, ett privat (själviskt) och ibland
ytterligare ett som jag vill nå. Detta började jag med efter att ha läst en
stundtals underbar (ibland något långrandig) bok vid namn “Pinocchio Effekten”.

Den är full av en massa statistiska undersökningar och konstiga
forskningsresultat, en som slog ann hos mig var en studie gjord på
Harvardstudenter. Man tittade på hur de lyckats efter examen, de visade sig att
de elever som haft tydliga mål för vad de ville åstadkomma hade blivit mycket
mer framgångsrika än de elever som inte haft mål.

Det intressanta i den undersökningen är att man INTE undersökte
vilka mål de haft, om de uppnått målen eller om de överhuvudtaget ansträngt sig
för att nå målen.

Av detta kan man dra slutsatsen att bara att ha ett mål ökar dina
chanser dramatiskt att lyckas bättre i livet. Och det låter väl ganska enkelt
att ha ett mål?

Så vad är då mina mål, ok mitt privata (själviska) är för
tillfället såklart QHP, där är slutmålet att jag till slutet av maj månad ska ha
en bra kondition och orka fysisk aktivitet
jättebra.

Det är ett något okonkret mål, men jag har också en del delmål, som
skall uppfyllas någonstans på vägen till slutmålet, dessa
är:

VIKT

Gå ner i vikt till minst 90 kg max 84, med startvikt 107 är det 17
kilo, går jag ner 1 kg i veckan är målet mött 1 Mars, men så har vi ju
Julmaten….

KONDITION

Mäts i helglöpning på landet, målet är från stugan till fläckebo
kyrka och tillbaka, jag tror att det kan vara 8 km, när det målet är mött ska
jag försöka få upp hastigheten till någonstans runt 6 min/km.

Idag springer jag halvvägs och vänder men jag springer lite längre
varje gång, hastigheten ligger någonstans runt 8
min/km

Av mina andra två mål har jag ett som heter” villa2012″ men det
målet känns motigt, om det inte börjar regna manna från himlen …eller
förresten tror jag inte man kan betala kontantinsatser med
manna.

Mitt tredje mål är jobbrelaterat, där har jag precis uppnått ett,
med att hamna “inhouse” på Desktop så där måste det definieras upp lite nya
stolpar, jag har såklart en 5 års plan men den är
hemlig.



Kilona rasar!

Alla tidigare inlägg Posted on Sat, November 19, 2011 14:28:13

Jag vaknar går upp, ställer mig rutinmässigt på vågen och
frågar:
– Vågen vågen på golvet där säg mig vem som vackrast i
landet är?
Vågen svarar med en smekning 104 pannor!
Woohoo jag vägde in mig på 107 kg när QHP startade, för
exakt två veckor sedan.
Tre kilo på två veckor och den enda lilla fjuttiga
förändringen jag behövde göra i mitt liv, kan
lättast förklaras med ett citat från artisten Pink och hennes låt Dont
let me get me:
– LA told me, “You’ll be a pop star, All you have to change is everything you are.”

Riktigt så mycket är det kanske inte, men jag har gjort
en rejäl kovändning från godisätande fysiskt inaktiv (hälsoprofilsdamens
förvånade uttalande om min vardagsaktivitet) till aktiv och hälsoätande.

För er som inte nöjer er med Pink kommer här en lista på
“Changes” (i sann ITIL anda):
1. Skippat allt godis, chips och läsk
2. Börjat springa två dagar i veckan
3. Gått på en hyfsad GI diet, dvs jag kör GI helst, men
undantag görs vid sociala behov, jag tar dock lite mindre av kolhydraterna då.
4. Börjat äta frukost samt frukt när jag känner mig
sugen.
5. Börjat styrketräna, en dag i veckan.
6. Kör magövningar framför, tv:n, på bio: n när jag kör
bil eller när det faller på (Arnolds vaccum för er som missat tidigare bloggar)
.
7. Börjat gå över bron till jobbet och tar trapporna
istället för hissen.

Men framför allt genomsyras min hjärna av hälsomotivaton.

Det är rätt mycket ändringar, MEN jag går aldrig hungrig,
jag njuter fortfarande av god mat och hänger fortfarande med på en treflig
afterwork med jobbet emellanåt.

Appropå Arnolds magövningar gick jag och såg IMMORTALS 3D
på bio häromdagen en film i 300 stil med mycket våld och blod i ultrarapid, jag
körde ett ordentligt 20 minuters magpass i biosalongen inspirerad av
tvättbrädorna på duken.

GI fällan har jag gått i igen, det verkar inte vara någon
speciell metod längre utan standard bantningen som alla rekommenderar.
Jag vill citera min PT när jag la upp ett förslag om att
inte äta så mycket fett.
– Men varför ska du inte äta fett? Dra ner på socker och
kolhydrater istället.

Och det är ju rätt smutt att kunna klämma i sig en New
York Strip på Kista foodcourt. Strimlad biff stekt med rödlök, en ordentligt
varierad sallad till och en liten skål med chillibearnaise och kalla sig
nyttig.

Nu är jag iofs i tillräckligt “hälsomode” för
att snåla med dessa typer av måltider ändå och man vet ju aldrig om de har
kryddat bearnaisen med socker.

Löpningen har redan börjat funka och jag kommer faktiskt
in i en rytmisk andning, jag springer inte speciellt fort men jag svettas och
det känns rätt skönt faktiskt.



Tänk dig smal

Alla tidigare inlägg Posted on Fri, November 11, 2011 10:16:52

Jag var på ”Besf of MMS” en samling seminarium inom
Microsoft management, där en inspirerande talare vid namn Rune Larsson höll
föredrag om, typ sig själv. Nåväl han var någon typ av super-långdistans-löpare
en sådan som tycker Marathon löpare springer för kort, en sån som springer lopp
som tar något dygn.

Det fascinerade mig att man ens kunde springa ett dygn,
uppåt 25 mil. Han menade att mycket satt i huvudet, något han för att passa in
i IT sammanhanget kallade ”drivrutinerna” och kroppen var hårdvaran. Jag såg
mig själv springa till mitt fritidshus utanför sala, bara 15 mil.

Funkar det verkligen bara man har rätt drivrutiner i huvudet?

Det gav mig
insikten att man kanske kunde tänka sig smal.
Jag satt framför TV:n i Lördags och spände magmusklerna allt vad jag kunde,
alltså riktigt ordentligt i hela magen i ca 2 sekunder, jag upprepade
proceduren med 5-6 sekunders intervaller, riktigt smidigt sätt att träna magen.
Halvliggandes i min sköna fåtölj.

Jag har funderat på att även göra de ganska tråkiga tvärbaneturerna till
träningspass, spänna olika muskelgrupper i omgångar, ingen behöver märka något
och det enda som blir lidande är Angry Birds Halloween.
Jag diskuterade igenom övningen med en kollega som informerade mig om att jag
faktiskt inte var först med att komma på denna övning, det visar sig att jag är
i samma klass tankemässigt som Arnold Schwarzenegger som kom på övningen och
kallade den ”Vaccum” dammsugaren.

Matrutinerna har blivit något snävare, med master yodas ”Do
not” sjungandes i huvudet när jag hittar en godispåse på vardagsrumsbordet
fungerar det bra. Det enda onyttiga jag har klämt i mig är två Avokado med
skagenröra som förrätt, men jag har tagit extra LITE skagenröra.

Lunch på stan en regel jag haft senaste 10-15 åren har jag bytt mot lunch i
låda, jag har haft en gammal princip mot lunch i låda, den bottnar i tiden som
drifttekniker då om man lunchade tillsammans med ekonomitanterna alltid fick
jobba på lunchen också i form av att svara på dumma frågor om allt från
e-postproblem till faxar.
Problemet med lunch på stan är att maten är fet, även den vanliga husmanskosten
som man äter hemma är fetare på lunchställena, de har som mål att maten skall
vara god, maten blir god av fett och socker.

Middagarna har jag inte gjort om nämnvärt, jag försöker äta lite mindre bara
och skippar bearnaisesåsen eller tar lite mindre av remouladsåsen.

En stor sak jag dock börjat med och som är svår är frukost, för att inte behöva
äta ihjäl sig till lunch behöver man grunda med frukost. Jag är kategoriskt
emot frukost, det finns ändlöst med skäl att inte äta frukost. Låt mig bara
lista de två största skälen:

1. Det tar tid, tid som jag sov gott på!
2. Jag är inte hungrig!

Om ni frågar mig är detta ganska starka skäl mot frukost, men jag har hittat en
kompromiss, jag har färdigkokta ägg i kylskåpet, två ägg med salt på får agera
frukost, de ger gott om protein, tar inte lång tid och är gott.



A New Dawn

Alla tidigare inlägg Posted on Tue, November 08, 2011 13:32:15

Jag spänner på mig min Iphone runt vänster biceps, klickar igång appen RunKeeper pro, trycker start. Den feminina men ändå lätt robotlika rösten informerar mig activity started! Jag susar iväg som om min kropp inte hade någon egen vilja, robot ordern går rakt in i inre cortex. Jag springer, grusvägen susar iväg under mina fötter, jag rör mig i en otrolig hastighet, träd flyger förbi på sidorna, andhämtningen ökar något och stannar i en behaglig rytm. Tankarna flyger iväg jag är avslappnad, harmonisk och flyter fram i en graciös joggingstil.
Jag är tillbaka i verkligheten, jag flåsar värre än en dräktig kamel på väg att föla, hjärtat studsar upp och ner i bröstkorgen, bultandet påminner mig om bröstkorgs-sprängar-scenen i filmen Alien.
Min löpstil är mer zombielik än graciös och jag är helt slut, måste pausa och gå lite, men inte ännu måste fixa minst 30 minuters aktivitet för att det skall ge något, jag sneglar ner på biceps, exakt 4 minuter har gått, bara 26 kvar.
Jag biter ihop och fortsätter. Jag fortsätter i ytterligare 2 minuter, sen går jag, jag väljer att kalla det intervallträning.

Intervallträning konsten att plåga sig i omgångar.
Det går ut på följande, ta i så mycket du kan i en kort stund och vila sedan en kort stund, gör om proceduren, rinse and repeat. Riktiga atleter kör detta för att maximera sin form. Men det kan också med framgång användas för en otränad att komma igång med sin jogging, om man som jag har absolut noll i kondition så skulle mitt totala löppass vara i max 10 minuter, men jag har ett mål att träna en halvtimme. Gång är också träning, det gäller bara att inte stå helt still, samt att pusha sig själv att börja springa igen om och om igen.

Det gäller dock att vara ödmjuk inför sin noobness, det är lätt att ta i för hårt i början, att gå ut för hårt och dra på sig en benhinneinflammation eller ett skadat knä är att jämföra med att köra ner i ett snöigt dike, det är FETT svårt att komma upp igen.
Planen är att pressa sig själv men lagom i början, klarar man inte mer än ett 24 minuter löppass medelst en massa gång så gör man inte, då har man ett mål att slå nästa gång.
Jag bryr mig inte om överkroppen, hjärta och lungor, det känns som att de ska lägga av men de gör de inte, men jag håller alltid en uppmärksamhet på knän och benhinnor, efter exakt 24 minuter började en svag molande känsla komma i vänster smalben. Eftersom det inte finns några muskler i smalbenet är något fel, jag stänger av RunKeeper och går hem sista 750 meterna i lugn ostressad takt.

Vill man gå ner i vikt, ska man röra sig mer eller äta mindre, DET ÄR GENIALISKT ENKELT! Optimalt så gör man båda, jag tänker börja lugnt och ta hand om mitt godisätande innan jag går in på någon hårdare diet.
Jag tänkte följa en mästares ord på den här fronten, det finns ett bevingat citat från Star Wars, Luke Skywalker skall lära sig att flytta stenar med tankens kraft, han säger till Master Yoda att han ska försöka, varpå Yoda svarar:
Do or do not. There is no try.
En fantastisk devis som jag nu ålägger mig att följa till punkt och pricka.
Godis, Chips, Jordnötter och Läsk, Do Not!



Qbranch’s mest ohälsosamma person

Alla tidigare inlägg Posted on Mon, November 07, 2011 12:26:33

Jag satt på senaste bolagsfest…MÖTET, bolagsmötet efter en god middag och ett glas rött vin och lyssnade på de hängivna talarna från scenen, då mitt i min lagom mjuka form hör jag någon nämna att Qbranch skall kora Qbranch´s mest ohälsosamma person. DET MÅSTE VARA JAG! Tänkte jag direkt, jag äter inte godis varje dag, men troligen varannan, jag börjar svettas kopiösa mängder om jag går i 10 minuter. Det är absolut inte omöjligt att jag äter pizza till middag 3 till 4 dagar i veckan, konsult-ensam-luncher på stan stavas extremt ofta McDonalds.
Jag tar aldrig trapporna alltid hissen (om det finns en), jag går inte över bron från tvärbanestationen vid Stora Essingen utan tar bussen en station (även om det är soligt), jag har ett måtto jag brukar dra till med ibland: Varför bränna kalorier helt i onödan? (dvs. NÄR DET FINNS EN hiss, buss, bil eller rulltrappa)
På det hela taget kan man se det som ett långsamt självmordsförsök med mordvapnet biff med bearnaisesås.

Sen har vi då förstås mina fritidsintressen, de motverkar ju till viss del, officiellt dvs. när jag presenterar mig själv i professionella situationer, inför en grupp, ny kund, chef eller dylikt heter det inte osant att mina fritidsintressen är mitt fritidshus en bit utanför Sala där jag bygger bryggor, odlar rosor, hugger ved med mera, jag dyker också med tuber men bara utomlands så kallad ”cocktaildykare”.
Och det stämmer och är sant, MEN när vardagskvällen smyger sig på lägger jag MYCKET tid på min motvilliga favoritsyssla nummer ett, aktiviteten som man helst inte talar om TV-TITTANDE, för övrigt troligen världens största hobby sett till timmar och antal utövare.
Mitt Tv-tittande är riktigt depraverat, det finns inget bra att se på TV så jag följer helt enkelt det som är dåligt, Robinson på Onsdagar är en av HÖJDPUNKTERNA och då vet jag ändå att Robinson egentligen är riktig skräptv, men sett ur perspektivet, halv åtta hos mig, fyra stjärnors middag, Cops, Simpsons, Idol, Bonde söker fru, Arga snickaren så är Robinsson kvalitet! Men jag följer glatt alla och ytterligare några eller rättare sagt jag ser det som går på mina få sorgliga tv-kanaler.

Så jag kan ju inte direkt skylla på tidsbrist, visserligen sneglar jag ofta på min IPAD när tv-programmen gör extrema djupdykningar i kvalitet. Men att klara alla banor på Tiny Wings IGEN (eftersom jag redan fixat det på Iphone en gång) är väl egentligen inte en livsnödvändighet.

Nu var det givetvis så att det var Qbranch HÄLSOSAMMASTE Person (QHP) som skulle koras och dit ska jag nu.
Dags att göra helt om, dags att bli en lean-mean-train-o-holic-machine, en späknings och svältapparat en odyssé i självkontroll, och jag börjar inte på noll jag börjar på ungefär minus tjugo…